intothewilde

Åh. Den utbildningen som jag nästan har bestämt mig att gå på har extremt höga intagningspoäng till Uppsala (dit jag vill). Så höga att jag aldrig kommer klara av dem (och då måste det vara höga, haha). Tyvärr är det så att resten av universiteten har intagningspoäng som vilken idiot som helst skulle klara av. Jag vill inte gå i samma klass som massa idioter. Jag gjorde det under hela grundskolan och det var tillräckligt påfrestande.

Titta hit alla ni som vill komma på min skiva! Imorgon är sista dagen man har på sig att betala, så det gäller att passa på. Har du ännu inte köpt biljett kan du göra det här (klicka på bilden):



Temat är tecknat/animerat och det kommer bli craaazy!

Så många beslut som väntar på att tas. Jag blir matt bara av att tänka på det...

Stör mig inte. Jag är upptagen med att:

1. Hitta på en livsplan
2. Bestämma en utbildning
3. Bestämma vad jag ska göra kommande år. Plugga/resa/jobba?
4. Bestämma var jag ska jobba i sommar
5. Försöka plugga
6. Försöka hitta en positiv inställning

Som ni ser är jag extremt upptagen, och lär nog vara det ett tag framöver.

Okej. Jag hatar mitt liv.

Jag slog precis på datorn för att inse att allt är borta; alla arbeten sedan tre år tillbaks, alla bilder, alla filmer. Ingenting finns kvar. Och det var alldeles för länge sedan jag säkerhetskopierade.

Jag hatar mitt liv.

Men om vi ska tänka positivt: Det är ju bra att jag knappt hade börjat med någon av alla inlämningsuppgifter som ska vara inne nästa vecka - nu slipper jag ju skriva om dem!

När det börjar bli event på facebook om begravningar, då har det banne mig gått för långt.

Eftersom jag inte har något bättre för mig (host host) tog jag reda på vilken film Robert Downey Jr gjorde precis efter han blivit avskedad från Ally McBeal (för det var då han var som snyggast... Nu ser han bara gammal ut. Snygg, visst, men gammal). Svaret blev The Singing Detector. Det tyckte jag lät lovande, så efter att jag på magiskt vis fått filmen till min dator började jag spela upp den.

Jag fick panik. Anledningen till att jag tittade på filmen var ju att få se en snygg Robert Downey Jr, inte en Robert Downey Jr som såg ut som det här:

Äcklet (La Nausée) är en roman från 1938 och ett av Jean-Paul Sartres mest kända verk.

Äcklet handlar om 30-åriga Antoine Roquentin, som efter ett kringflackande och händelserikt liv slagit sig ned i en liten fransk hamnstad, Bouville. Antoine försöker skriva ett historiskt arbete, men finner det svårt, eftersom existensens "äcklighet" börjat pocka på hans uppmärksamhet. Antoines upptäckt, "Äcklet", försvårar hans förehavanden: relationer och arbete såväl som hans förhållande till kroppen och naturen. Äcklet är en bok om främlingskap och absurditet inför människan och världen, och ansluter sig i stora drag till Sartres existentialla teoribildning och existentialismen.

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Äcklet

Jag är sjuk. När jag är sjuk är jag på dåligt humör. När jag är på dåligt humör gillar jag att klaga. Nu ska jag klaga.

1) VARFÖR var Robert Downey Jr tvungen att knarka? Hur *piiiip* nödvändigt var det egentligen? Kunde han inte tänkt på någon annan än sig själv, som, låt oss säga, de flera miljoner som tittade på Ally McBeal?! Är det för mycket begärt? Men nej nej, istället knarkar han och blir avskedad från showen. Jag menar, regissören hade redan skrivit hur deras bröllop skulle vara! Ally får inte sitt happy-ever-after på grund av detta utan fick istället sitt hjärta brutet. Hur omtänksamt är det på en skala?! Fy skäms!

2) VARFÖR var jag tvungen att välja The Gravedigger's Daughter som bok i engelskan? Det var den tjockaste boken av alla, och den enda som inte har citat och liknande på Google! Så istället för att göra som alla andra kan göra och bara söka på boken måste jag nu läsa den. Det hade inte varit ett problem om det inte vore så att boken suger. Och det gör den verkligen. Jag ska ha läst halva tills nu och jag har bara kommit några sidor.

3) VARFÖR måste jag vara sjuk när alla skivor börjar? Ikväll ska Åse ha sin skiva som jag jättegärna hade gått på men visst, jag är sjuk, så det går inte. Och jag måste läsa den himla boken. Och jag är sjuk. Och jag har kollat klart på hela Ally McBeal så jag känner mig rädd, naken, exposed. Betyder det här att jag måste ta tag i mitt riktiga liv?

New York. Say whut?

... Jag gjorde ett test på nätet för att få reda på vem min "drömman" är. Svaret är inte bara oroväckande; det är skräckinjagande. Jag vet nu vad jag kommer ha mardröm om i minst 1 vecka framöver.

Min "drömman" var (är? Hujeda mig!) Doug Heffernan!

Gårdagen var riktigt rolig. Däremot vaknade jag upp med en röst som var knappt märkbar samma dag som jag skulle ha muntligt engelskprov. Lucky me. 

Jag mår liksom inte så där toppen idag, och nu ska jag vara barnvakt. Tjoho. Jag pratade med mamman till barnen förut:

Jag: "Men då kommer jag vid åtta"
Mamman: "Visst... Men mår du bra?"
Jag: "Absolut! Jag har bara varit förkyld förut, och jag är fortfarande hes men jag smittar inte!"
Mamman: "Förskyld? Det låter mer som att du var ute och festade riktigt hårt igår!"
Jag: "Hehe, gör det? Nej nej, en förkylning är det minsann! Hehe!"

Nu är det dags för första skivan. Jag är sjuk, trött och har prov imorgon; men det här kommer bli skitkul! Jag fullkomligt taggad. "Promiskuös djungel". Hmpf. Jag har "klätt ut mig" till en indian. Frågan är bara hur trovärdigt det är, men men. Och inte är det särskilt promiskuöst. Men som min mamma sa till min bror; "Promiskuöst betyder lössläppt och Llou's klänning sitter löst, så ja, det funkar väl!". 

Det här lär ju bli intressant.

Hur tusan ska jag ha råd och tid med alla skivor som komma skall, samtidigt som jag måste gå till skolan och plugga? Jag får det inte att gå ihop. Ibland är livet allt bra jobbigt.

Jag har precis spenderat 3 timmar med att fixa ny musik till min mobil, eftersom de 4 timmarna jag spenderade på det igår på något sätt sket sig. Vad märker jag nu? Jo, att det även idag skiter sig. De över 400 låtar jag suttit och jobbat med har försvunnit någonstans på vägen IGEN. 

Ord kan inte beskriva hur mycket hat jag känner emot mobilen, datorn och omvärlden för tillfället. Eftersom de här sju timmarna har varit helt bortkastade kunde jag istället gjort något nyttigt med tiden. Som att plugga... eller kolla på serier. 

Hursomhelst; JAG ÄR FÖRBANNAD!

Jag får förvånansvärt ofta frågan hur jag klarar av att umgås med några av mina kompisar som inte bara är skitsnygga utan även väldigt smarta. Känner inte du press att prestera bättre än dem? Är det inte jobbigt att de oftast får bättre resultat på prov? Eller, en kort version jag hört ofta: Hur klarar du av att vara med henne, hon är ju så smart? Förstår du vad hon säger?

Jag tycker alla sådana frågor är så otroligt larviga. Varför ska man inte vara med en person för att han/hon är smart eller framgångsrik? Vad har man själv att förlora på det? Genom att ha smarta vänner stimuleras jag till att utveckla mitt eget intellekt. Det är bara människor som är osäkra på sig själv som blir avskräckta av en person med högt IQ.

Människor är mer än bara sitt intellekt. Hur smart man är är bara en liten del av hela personligheten. Ska ni låta er rädsla för att "verka dum" stå i vägen för att bli vänner med personer med otroligt härliga personligheter? Då verkar ni inte bara dumma; ni är det.

(Och vem har sagt att inte jag är jäkligt smart? Jag kanske bara inte har lust att visa det...)

Jag förstår mig inte på folk som säger att man inte lär sig något av att titta på serier. Några av mina viktigaste kunskaper kommer från just serier. Några av de kunskaper som jag värderar högst ska jag härmed dela med mig av eftersom jag är en sådan givmild person.

1. Från Ally McBeal: Välj ut en theme-song som talar till dig och som du tycker är bra. Det är också viktigt att den är katchy och har ett ganska högt tempo. Lär dig sedan låten och spela den i ditt huvud när du behöver lite extra mod eller behöver en mood-boost.

Min theme-song: Super Freak - Rick James
Ally McBeals theme-song: Tell Him - Vonda Shepard

2. Från Grey's Anatomy: Om din theme-song inte skulle fungera, sätt på skithög musik och dansa som om ingen ser dig och att det inte är någon morgondag. Det löser allt. Och nu pratar jag inte om sexig dans à la dansgolv på typ Ace utan bara go crazy.

Om du fortfarande mår dåligt efter det är det något allvarligt fel på dig och då borde du uppsöka en psykolog.

Varför ska det vara så jobbigt att träna? Hade det varit kul hade jag ju gjort det så mycket mer...

Mamma: "Du tycker att det är jobbigt att göra allting! Du tycker det är jobbigt att städa, att diska, att plugga, att vakna, att gå och lägga dig..."
Jag: "VA? Nej, jag tycker absolut inte att det är jobbigt att gå och lägga sig!"
Bror: "Det är inte alls jobbigt! Det är ju det bästa på hela dagen!"

The Mad Hatter: Have I gone mad? 
Alice Kingsley: I'm afraid so. You're entirely bonkers. But I'll tell you a secret. All the best people are.

Vi har fått ett arbete i Historia A som går ut på att vi ska rekonstruera ett rättsfall från förr i tiden. Jag kom med i gruppen som bearbetar Marie Antoinette's högförräderi. Eftersom jag alltid har turen med mig (märk hur ironin dryper) fick jag rollen som advokat, alltså den som har absolut mest att göra.

Men jag deppar inte utan tar den här uppgiften på fullaste allvar. Jag känner att den kräver extremt mycket förarbete, och för att jag således ska lyckas med att leva mig in i advokat-rollen måste jag titta på alla Ally McBeal-avsnitt som finns.

Så synd.

PAAAAARTYYY PÅ SAMHÄLLSLEKTIONEN!!!!! TJOOOOOOOOOOHHOOOOOOOOOOO!!

Nu på söndag är säsongens första skiva. Jag är otroligt taggad, jag tror att det här kommer bli riktigt roligt. Dock har jag ett litet problem; temat är "promiskuös djungel". Jag pratade med min vän och tydligen gick det inte att bara klä ut sig till djungel utan man behövde bestämt vara promiskuös också, men jag har verkligen inga promiskuösa kläder. Lösningen får helt enkelt bli att jag klär ut mig till djungel och agerar promiskuöst. Det borde väl fungera?

Enligt Matilda är det spännande med lite fler bilder (som om hon inte ser mig tillräckligt mycket i skolan... fast det förstås, att inte se mitt vackra ansikte kan ju ett otroligt abstinesbesvär) och hon tyckte att det där med att ta bilder på sina frisyrer inte var en så dålig idé. So, here I go:


På bilden ser ni att jag satt upp håret i en slarvig knut/tofs (med så lite hår som jag har är det svårt att se skillnad). Frisyren lämpar sig bra när man vill ha en snabb lösning på att hela tiden få hår i ansiktet. Ni ser även att jag har på mig en stor, blå fleecetröja. Det här är en ny trend som är på ingång som främst fokuserar på bekvämlighet, så kallad "mormors-trenden". Fleecetröjan kan man bland annat matcha med mjukisbyxor som jag har gjort i detta fallet, för att få till den sista touchen. 

På mig har jag:
- Fleecetröja från Patagonia (mammas)
- Mjukisbyxor från H&M
- Fårskinnstofflor från någon gammal tant i Mora
- Grönt linne från Marlene Birger

Jag har precis dödat lite tid (och massa hjärnceller) genom att titta igenom bloggarna på mest aktiva-listan. Vid sådana tillfällen skäms man för att man har en blogg samt även undrar man hur tusan samhället ska se ut när alla fjortistjejer kommer ut i arbetslivet. Jag måste erkänna att jag blir lite mörkrädd.

Hur roligt skulle ni tycka att det var om jag tillägnade ett helt inlägg där jag skrev att "Idag har jag satt upp håret i en tofs. Det är ett enkelt och snabbt sätt att fixa en snygg frisyr!" och därefter ladda upp en bild på mig i tofs. Hur intressant är det? Nähe, menar du att man kan sätta upp håret i en tofs? Det hade vi ju aldrig kommit på själva.

Skjut mig.

Idag har jag sett Alice I Underlandet i 3D tillsammans med Julia. Jag tycker att den filmen var väldigt bra, mycket bättre än jag hoppats på. Johnny Depp var inte hans vanliga snygga jag, men filmen var sevärd ändå!

Jag har nu hittat en theme song (ni alla som har tittat på Ally McBeal förstår vad det handlar om). Det är helt enkelt en låt man ska spela upp i sitt huvud när man behöver må bättre.

Rick James - Super Freak

... var tusan tog lovet vägen?!

Okej, så vad har ni missat?

Okej, jag är dålig på att uppdatera bloggen. Någonting som jag däremot uppdaterar ganska ofta är min twitter. Så om ni får lite abstinensbesvär är det bara att gå in här.