intothewilde

Jag får förvånansvärt ofta frågan hur jag klarar av att umgås med några av mina kompisar som inte bara är skitsnygga utan även väldigt smarta. Känner inte du press att prestera bättre än dem? Är det inte jobbigt att de oftast får bättre resultat på prov? Eller, en kort version jag hört ofta: Hur klarar du av att vara med henne, hon är ju så smart? Förstår du vad hon säger?

Jag tycker alla sådana frågor är så otroligt larviga. Varför ska man inte vara med en person för att han/hon är smart eller framgångsrik? Vad har man själv att förlora på det? Genom att ha smarta vänner stimuleras jag till att utveckla mitt eget intellekt. Det är bara människor som är osäkra på sig själv som blir avskräckta av en person med högt IQ.

Människor är mer än bara sitt intellekt. Hur smart man är är bara en liten del av hela personligheten. Ska ni låta er rädsla för att "verka dum" stå i vägen för att bli vänner med personer med otroligt härliga personligheter? Då verkar ni inte bara dumma; ni är det.

(Och vem har sagt att inte jag är jäkligt smart? Jag kanske bara inte har lust att visa det...)