intothewilde

Okej. Jag har då övergått till en gammal blogg nu. Varför vet jag inte riktigt. Det kändes bra på något sätt. Så jag kommer alltså inte posta något här. Men den gamla bloggen är ÄNNU bättre (tänka sig!). Här är länken:

killingmystudiebidrag.blogspot.com

Kära vänner! Jag är hemskt ledsen att jag inte har uppdaterat på ett tag. Jag har verkligen haft fullt upp med att plugga. Det är stört högt tempo, och kämpar för att hinna med. 

Av många har jag fått frågan hur det går med killarna här i Uppsala. Jo vars, det går faktiskt ganska bra! Här har vi några som jag spenderat många nätter tillsammans med:

Platon och Aristoteles. De är ganska roliga snubbar faktiskt. Platon skriker hela tiden att han "kommit ut ur grottan" och att han "ser ljuset". Jag antar att det betyder att han uppskattar tiden vi har tillsammans. Aristoteles gillar att ta kontrollen med en "mjuk hand", och jag säger inte nej!


Sedan har vi även Thomas av Aquino (aka Tompan) som struntat i sitt kyskhetslöfte för att vara med mig. Däremot har han nog dåligt samvete, för han håller jämt på att skrika: "Åh Gud!".



Marx, Marx, Marx. Härom natten sa han blivit alienerad från sig själv sedan han träffade mig. Tydligen tar jag fram det inre djuret hos honom, vilket gör att han distanserar sig själv från mänskligheten.


John Rawls var rolig att hänga med. Trots åldersskillnaden sa han flertalet gånger att jag "fört fram honom från okunnighetens slöja". Det var alltså en givande relation för båda parter.

Detta är bara några av många som jag haft nöjet att lära känna under veckorna här. Ja, vi har ju alla vetat att äldre men har en grej för mig. Det har jag nu fått bekräftat. Synd bara att alla nu är döda så de inte kan berätta om fantastisk jag var. Ni får helt enkelt tro mig istället.

Igår gymmade jag för första gången sedan innan sommaren. Som gymkamrat har jag inte längre Amanda, utan nu är det Fanny. Fanny är en skitrolig tjej som har jobbat som personlig tränare, har varit elit-simmare samt klättrat upp för Mount Everest. Och som sagt, vi gymmar tillsammans. Det är en underdrift att säga att jag var helt slut efteråt. Minst tre gånger trodde jag att jag skulle dö. För tillfället har jag svårt att göra någonting utan att få ont i alla muskler i min kropp.

Hursomhelst. Efter den genomköraren försökte jag läsa lite Marx, men det visade sig vara totalt omöjligt. Utan istället började jag göra mig i ordning för recceqasquen som började redan vid 15.30. Och den var riktigt, riktigt rolig. Jag är egentligen med i Snerkes nation, men deras gasque var full så istället lyckades jag charma till mig en plats på Kalmars. Så under middagen fick jag stå ut med vissa pikar om hur folk är som går på Snerkes, och jag ville ju inte avslöja mig själv - så jag instämde i allt. Efter middagen och lite dans gick vi i alla fall ett gäng till eftersläppet på Snerkes och träffade massa goa människor från polkand. Vid två stängde klubben och då drog vi vidare till en efterfest hemma hos Elin, som det var världens drag på! Jag vet inte riktigt när jag kom hem, men det var någon gång strax efter fem tror jag... Mer än 13 timmars party med andra ord! 

Det är Uppsala det!

(Och nu sitter jag här med tentaångest och pallar inte plugga. Jag vill soooooova)

(Och jag vet inte varför jag gav värsta redogörelsen för kvällen egentligen. Det känns lite - öh - typsikt bloggish på något sätt. Men men. Kvällen var i alla fall riktigt, riktigt rolig)

"Produktionen av den mänskliga verksamheten som arbete, alltså som en för människan och naturen och därmed för medvetandet och livsyttringen helt främmande verksamhet, människans abstrakta existens som blott och bart en arbetsmänniska, som därför dagligen kan störta från sitt uppfyllda intet ner i det absoluta intet, sin samhälleliga och därför sin verkliga icketillvaro - liksom å andra sidan produktionen av objektet för den mänskliga verksamheten som kapital, vari varje naturlig och samhällelig bestämdhet hos objektet är utplånad och privategendomen förlorat sin naturliga och samhälleliga kvalitet (alltså förlorat alla politiska och gemenskapsillusioneroch inte är hopblandad med några skenbara mänskliga förhållanden) - vari också samma kapital i de mest skiftande och samhälleliga existensformer förblir detsamma, helt likgiltigt för sitt verkliga innehåll, denna motsats driver till sin spets är med nödvändighet den spets och kulmen som innebär hela förhållandets (privategendomens) undergång."

Marx är en rolig snubbe.

Vide, 6 år, kommer in på mitt rum.

Vide: "Du har inte bäddat sängen!"
Jag: "Nej, det har jag inte."
Vide: "Äter du godis nu, det är ju tisdag?!"
Jag: "Ja, jag äter godis."
Vide: "Har du en penna i håret?!"
Jag: "Japp."

Oj. Nu har vi haft vår sista föreläsning innan tentan nästa vecka. Det är riktigt skrämmande. Har jag tillräckligt mycket koll? Neeeeeeeeeeeeeeej. Föregående vecka gjorde jag lite andra saker än att plugga, så nu får jag ta mig i kragen och anstränga mig (vilket tydligen märks eftersom jag är inne på bloggen).

Idag regnade det, och vem vill cykla i regnet? Precis. Och vem vill gå till Universitetshuset? Precis. Och vem vill lyssna på Jörgen under två timmar? Precis.

Varför känner Amanda mig så himla bra?

Oj. Nu måste jag ventilera mig en aning.

Jag var precis inne på Blondinbellas fanpage på facebook för att kolla hur den var. Jag blev så grymt, grymt irriterad. Jag har ingenting emot Blondinbella överhuvudtaget. Hon är en tjej som jag kanske inte skulle komma överens med i så många sakfrågor, men hon är en cool tjej som satsar fullt ut på det hon gillar. Credd till henne.

Men när jag nu var inne på hennes fanpage så var det två tjejer som hade kommenterat som galningar (troligtvis för de inte har något bättre för sig) och det var bara negativa saker hela tiden. Det är ingenting fel med en negativ kommentar (som vi har fått lära oss på polkand-programmet) så länge den är konstruktiv. Men när det blir "fy fan va du är ful!", "fy fan vad du äcklar mig!" och "ridjacka och raybans - du kan för fan inte matcha! så jävla fult!" då har det gått över gränsen. Bara för att man själv har dålig självkänsla eller blir avundsjuk på Blondinbella för att hon tjänar mycket pengar trots att hon är så ung behöver man inte komma med personliga påhopp. Några jävla översittarfasoner där man själv tror att man är så mycket bättre har jag inget till övers för! 

De skämmer bara ut sig själva, och det värsta är att de är så totalt omedvetna om det.

Fest igår, kalas idag, utgång imorgon, HOFFMAESTRO på fredag och kräftskiva på lördag.
Det är jobbigt att gå på Universitetet.

Tyck synd om mig.

Åse: "Vad ska du göra imorgon?"
Jag: "Imorgon ska jag hem. Eh, alltså till Uppsala!"

Woops.

Imorgon har jag mitt första seminarium, som är betygsgrundande. Vi har i förväg fått frågorna, och vi kan väl säga så här... det är inte direkt samma "låga" nivå som på gymnasiet. Men nu har jag läst ut alla böcker (och varit inne på facebook, druckit 304235 koppar kaffe, lekt med småbarn (!!!!!!) och gjort massa annat onödigt) så då tänkte jag att det nog var dags att svara på frågorna. Men, kom igen. Behövs verkligen det?

Nä, precis. Det går nog bra ändå. Jag menar, hur svårt kan det vara?
Jag tror faktiskt att det är bättre att jag går och lägger mig nu så att jag är pigg till seminariet imorgon. Det känns mer konstruktivt.

Så blir det!

Mamma: "Du bäddar väl sängen?"
Jag: "Ja, det är klart!"
Mamma: "Du äter väl inte på något hamburgehak hela dagarna?"
Jag: "Nej, verkligen inte!"

He he.
Frihet.