Angående Framtiden
Vad är det med "Jag vill inte bli civilingenjör eller läkare eller någonting annat naturinriktat" som på något sätt är otydligt? Vad är det som kan tolkas annorlunda? Vad är det som är så svårt att förstå?
Ungefär varenda dag får jag höra av min mamma att jag borde bli läkare, jag borde studera medicin. Om och om och om och om och om och om och om (ni förstår principen) igen. Jag har lärt mig att inte bli irriterad; hon vill bara mitt bästa (och leva om sitt liv genom mig...). Men när de bjuder in bekanta som sitter vid köksbordet och pratar om att naturvetenskap är det enda alternativet, att alla som läser något samhällsrelaterat är dumma i huvudet, då blir jag riktigt sur. Hur schysst är det att ha fyra vuxna som sitter och trackar ner på det jag vill hela tiden?! Fyra mot en, sedan när är det en jämn match? Och vem är det egentligen som ska läsa på universitetet? Inte är det dom, i alla fall!
Det argumentet som jag ofta får höra är att jag måste vara realistisk i mitt val, att jag måste tänka på att jag ska kunna få jobb efter avslutat program, och därför borde jag utbilda mig till typ civilingenjör. Men låt mig säga en sak: Jag är hellre "arbetssökande" majoriteten av mitt liv än att läsa fysik i ytterligare fem år!
"Du är så ung, du vet inte vad du vill". Jag vet visst vad jag vill. Det har jag vetat sedan jag gick i sexan. Jag vill jobba inom FN. Och inte faan är naturvetenskap rätt utbildning i sådana fall. Och jag skiter i om jag inte blir rik, jag skiter i om jag inte har råd med en villa i Saltis; det är inte mina mål i livet. Jag skiter i om jag inte har rätt arbetstider/råd att skaffa familj. Vem säger att man måste ha familj? Jag kanske blir den där gamla ungmön som lever loppan, åker från älskare till älskare och från stad till stad. Och tro mig; i sådana fall kommer jag ändå vara lycklig.
Så nej, jag vägrar följa med våra bekanta för att besöka KTH, för det är inte ett alternativ. Jag önskar bara att min egen familj kunde se och förstå hur ovillig jag är att göra det, men inte ens när jag säger det rakt ut inser dom att de har gått för långt.
Suck. Nu har jag i alla fall fått bort lite frustration.
Hur många gånger har inte jag hört: "Du får välja vad du vill; så länge det är något inom naturvetenskap!"?
Ungefär varenda dag får jag höra av min mamma att jag borde bli läkare, jag borde studera medicin. Om och om och om och om och om och om och om (ni förstår principen) igen. Jag har lärt mig att inte bli irriterad; hon vill bara mitt bästa (och leva om sitt liv genom mig...). Men när de bjuder in bekanta som sitter vid köksbordet och pratar om att naturvetenskap är det enda alternativet, att alla som läser något samhällsrelaterat är dumma i huvudet, då blir jag riktigt sur. Hur schysst är det att ha fyra vuxna som sitter och trackar ner på det jag vill hela tiden?! Fyra mot en, sedan när är det en jämn match? Och vem är det egentligen som ska läsa på universitetet? Inte är det dom, i alla fall!
Det argumentet som jag ofta får höra är att jag måste vara realistisk i mitt val, att jag måste tänka på att jag ska kunna få jobb efter avslutat program, och därför borde jag utbilda mig till typ civilingenjör. Men låt mig säga en sak: Jag är hellre "arbetssökande" majoriteten av mitt liv än att läsa fysik i ytterligare fem år!
"Du är så ung, du vet inte vad du vill". Jag vet visst vad jag vill. Det har jag vetat sedan jag gick i sexan. Jag vill jobba inom FN. Och inte faan är naturvetenskap rätt utbildning i sådana fall. Och jag skiter i om jag inte blir rik, jag skiter i om jag inte har råd med en villa i Saltis; det är inte mina mål i livet. Jag skiter i om jag inte har rätt arbetstider/råd att skaffa familj. Vem säger att man måste ha familj? Jag kanske blir den där gamla ungmön som lever loppan, åker från älskare till älskare och från stad till stad. Och tro mig; i sådana fall kommer jag ändå vara lycklig.
Så nej, jag vägrar följa med våra bekanta för att besöka KTH, för det är inte ett alternativ. Jag önskar bara att min egen familj kunde se och förstå hur ovillig jag är att göra det, men inte ens när jag säger det rakt ut inser dom att de har gått för långt.
Suck. Nu har jag i alla fall fått bort lite frustration.
Hur många gånger har inte jag hört: "Du får välja vad du vill; så länge det är något inom naturvetenskap!"?
Och jag hatar att vara familjens "smart ass". Min lillebror har absolut inget tryck; han får läsa vad han vill. Mamma vill helst att han ska bli barnläkare "för han har så stora händer" men hon inser att det aldrig kommer hända, han är inte tillräckligt bright, så han har fria tyglar. Samhälle? "Sure". VG i matte? "Bra jobbat! Vi ska fira!". AaarrgggH!
Omvänt scenario, jag får VG i matte; "Va?! Vad var det som gick fel? Hade du inte pluggat? Varför gick det så dåligt? Du måste ta hem provet och räkna om de tal du gjorde fel på tills du kan det!".
Som mamma alltid har sagt under hela min uppväxt: "Livet är orättvist. Det är bara att acceptera". Och det är det som jag vill arbeta mot och försöka förbättra i FN. Jag accepterar inte att livet är orättvist. Jag vill att alla ska ha samma chans att lyckas i livet.
Omvänt scenario, jag får VG i matte; "Va?! Vad var det som gick fel? Hade du inte pluggat? Varför gick det så dåligt? Du måste ta hem provet och räkna om de tal du gjorde fel på tills du kan det!".
Som mamma alltid har sagt under hela min uppväxt: "Livet är orättvist. Det är bara att acceptera". Och det är det som jag vill arbeta mot och försöka förbättra i FN. Jag accepterar inte att livet är orättvist. Jag vill att alla ska ha samma chans att lyckas i livet.
Kommentarer
Postat av: matilda
Vi kanske ska ta den där fikan snart? =)
Postat av: adina
i like that :) gör som DU vill och inte vad ngn pressar i dig! hade jag gjort det hade jag varit svensk mästare i schack vid det här laget typ :P
Trackback
